io
nyss klivit upp
varit vaken många timmar men inte velat stiga ur sängen
ont i huvudet, knut i magen, smärta i bröstet. varje morgon
otrolig identitetskris. otrolig sorg. otrolig rädsla
i torsdag begravde vi mormor. de var en vacker begravning. i rosa och lila
med låtar sjungandes som om mormor varit med och valt dem
det var svårt att ta farväl av mormor. hon som alltid bara funnits där i hela mitt liv
som klingat på stockholmska och som skickat mig namnsdagstrosor
hon som alltid varit min mormor
blir skit förbannad när folk säger ”hon var ju iaf gammal”
OCH
jag ville väl ha min mormor på jorden för det. dumskallar
stora konflikter, sorg, besvikelse, ilska och ledsamhet uppstod runt städning och rensning
jag vet knappt vem jag är längre. vem som finns inuti mig
allt så trasigt. så sårigt.
mamma
känns som de är en åker av känslor som rivs upp från rötterna
jag måste börja nya tag. orklös
”du kommer fortsätta, finns inte mycket mer att säga nu” sjunger håkan