karolines

kent var yber bra. hade aldrig kunnat tänka mig att de skulle bli så bra.
dansade, hoppade, vevade, sjöng med och så kom dom väntade tårarna.
bästa konserten jag sett med dom. allting var kanon. skit bra.
sen kom den där vardagen igen och på måndagen klev jag inte ens upp ur sängen.
some fucked upp life jag har just nu. ingen aning om vad som försegår i min skalle.
är bara ett oändligt virrvarr. ett virrvarr som inte blir mer än förvirrat skit.
nej nu ska jag iväg på jympa med bushi. hoppas de känns bättre efter träning.